Allt skall bort

Så var sista tunga intensiva behandlingen igång.
Den som skall ge eventuella kvarvarande cancerceller en sista dödsstöt.

Lilly och Leif åkte till sjukhuset tidigt i morse, Lilly utan frukost, eftersom hon skulle sövas.

Hon fick två olika sorter cytostatika, och så började hon en fem-sex veckor lång kortisonkur.

Än så länge har humöret varit okej.

Vi går på tå.

Ko ko

Ingrid hällde upp ett glas mjölk till sej själv.

Så sa hon, i en sån ton som man brukar använda när man blivit lurad av någon:
"Mamma, mjölk kommer inte alls bara från kor. Det kommer mjölk från mataffären också."

jo, just det, ja.

Och Lilly har fått inspiration från någon av Pippi-filmerna, när Pippi låtsasfäktas mot en tjur.
Pippi har något rött tygstycke.
Lilly går runt med en våtservett, och skriker:
ållleeeeeeeh!

Så vi kan en hel del om kor.

tungt att bära

inne på apoteket stod någon vid receptkassan och hämtade ut mediciner.
det tog tid.
många mediciner plockades fram.
någon medicin skulle blandas.
ett par mediciner fanns inte hemma, utan skulle beställas.

det tog ännu längre tid.
till en början var det knappt någon kö.
efter en stund var alla stolar i vänt hörnan upptagna.

apotekstanten gick och hämtade en större bärkasse.
hon plockade ner medicinerna i kassen, och frågade om jag kände till medicinerna sedan tidigare.

när kassen lyftes ner från disken upptäckte jag att det var jag som höll i den.
att det var min kasse.

så många gånger jag suckat och väntat.
över att det alltid tar sån tid på apoteket.
då. i mitt tidigare liv.

innan jag visste att det fanns så stora bärkassar.
innan jag visste att det fanns mediciner som kunde fylla bärkassar.
innan jag visste att jag skulle bära hem mediciner i såna bärkassar.

till mitt eget barn.

full effekt

nästa vecka påbörjar lilly sin sista intensiva behandlingsfas.
väldigt intensiva.

samtidigt som vi känner stor lättnad över att snart vara igenom den absolut värsta delen,
börjar tankarna få lite nytt utrymme.

jag kommer på mej själv med att jag inte längre känner den påtagliga oron över att det absolut värsta som skulle kunna hända, skulle hända.
och så fort jag ens snuddar vid tanken är det någon spärr i kroppen som slår till.
för kroppen orkar inte, kan inte, vill inte tänka på det.
nu när vi tagit oss så här långt.
längre.
mycket längre än vi någonsin under den här tiden kunnat tro.

så många synliga tecken på att lilly är på god väg tillbaka.
att hon ökar i vikt, att hon växer på längden.
att hennes hår har börjat växa.
hon är inte längre blek.
att hon rör sej. går.
går fort.
nästan springer.
att hon äter bättre.

och den där enorma viljan, envisheten, nyfikenheten.

när den sista intensiva behandlingsfasen sätter igång är vi rädda för effekten.
kortisonet som gör henne trött, ledsen, hungrig, ger olustkänsla, humörsvängningar och nätter utan sömn.
kanske tappar hon håret igen.
kanske kommer hon inte orka gå på ett tag.

varje vecka kommer hon få den cytostatika som ger värk i benen och käkarna.
hennes värden kommer pressas, pressas, pressas.

men behandlingen måste ha effekt.
det är det som är meningen.

något annat vill jag inte tänka på.

sjukhus- och djurparksbesök

hela familjen följde med lilly till sjukhuset för kontroll och provtagning i dag.

jag vet inte om barnen hade fått i sej något olämpligt.
eller om vi helt enkelt har missat någon detalj i barnuppfostran, vett och etikett.

alla tre var helt upp och ner och sjövilda på mottagningen.

en cyklade det fortaste hon kunde i korridoren, läste böcker, red på en plasthund, lekte doktor, målade med vattenfärg och pärlade ett armband till sin docka.
och åt en apelsin, en riskaka och lite rån och salta kex och drack äppeljuice.
hela tiden oavbrutet.

under tiden sprang lilly det fortaste hon kunde i korridoren, målade med vattenfärger, undersöktes av doktor, lämnade blodprov, ville läsa bok, spela ishockeyspel, rita, hälla ut lim, springa igen -fast åt andra hållet, skrika och åla sej också hela tiden oavbrutet.

och fel av mej förresten, att säja att frank var sjövild.
han satt fastklistrad vid tv-spelet.
oavbrutet hela tiden.

när doktorn gick igenom schemat för nästa behandlingsfas, som börjar i nästa vecka, skrek lilly och slängde saker omkring sej, så doktorn trodde inte vi skulle märka någon större skillnad i humöret när hon kör igång sin intensivkur med kortison på måndag.

när vi äntligen lämnade sjukhuset upptäckte vi att vi alla var för somrigt klädda för en mulen dag i djurparken.

leif och barnen släppte av mej på knalleland, så att jag kunde köpa lite extrakläder.
eftersom klockan var en bra stund efter lunch, fick barnen lite mackor från våran medhavda matsäck, medan de satt i bilen och väntade.

när vi äntligen kom till djurparken med våra nyinköpta kläder, tittade solen fram.
och den värmde alldeles lagom för att vi skulle känna oss nöjda.
utan extrakläder.

och hur imponerande elefanter, giraffer och noshörningar än är.
och hur farliga tigrar och lejon än är.
och hur håriga och ulliga och stora och vassa de än kan vara.

så finns det inget som går upp emot små söta kaninungar.






...och förstås, nyinköpta kalle kobra.

jul i juli

lilly har utökat sin lista över favorit filmer.

numera går "lilla jönssonligan på kollo" väldigt ofta på vår tv.

men klar etta är "sunes jul", alltså tjugofyra avsnitt julkalender.
julgran, snö, pulka, julklappar, julstädning, pepparkaksbak.

nej, inte sunes jul, säjer jag.
jooo, jättelolitt, säjer lilly.

lussetåg, julbord.
jul, jul, jul.

trots all jul har hon nästan helt bytt ut sin tidigare sångrepertoar.
det har sjungits mycket julsånger under våren och försommaren.

men skulle vi rangordna fem-i-topp idag, skulle listan se ut så här:

1 mors lilla olle
2 pippi långstrump
3 "itte fajnöl kantaooon de de de de deeee"
4 snickerboa
5 ja må han leva

och ingrid spände ögonen i mej idag och berättade att i det landet långt borta där det är jul, där bor vääärldens faaarligaste djuuur.
iiisbjööörnen.
för den kan göra allt till iiis.

visst är det hemskt.

det fick bli myssöndag istället

i och runt stugan var det sej likt.

gammal fasadpanel som skall köras till tippen ligger fortfarande och skräpar.
gräset var fortfarande bara till hälften klippt.
lite disk stod kvar i diskhon sedan senaste besöket.

men med lite spott i nävarna fick vi röjt ihop den gamla panelen.
gräset blev färdigklippt.
disken blev såklart diskad eftersom jag var med den här gången.

jag tog med frank och ingrid på en promenad i skogen.
vi hittade lite blåbär.
lite.
men barnen tyckte det var jättemycket.

"kolla va många det var här då! fyra stycken!"
"nej! jag tappade alla mina blåbär! det var säkert elva-tolv stycken! åååh!"
"jag har två!"
"jag har inga."
"men du kan få ett av mej."

två deciliter skall räcka till alla möjliga bakverk.
men jag hittade ett recept som jag tror bären skall räcka till.
mia-kinokos blåbärskakor.

några smultron som knappt var synliga för ögat, hittade vi bakom stugan.
och kanske tio hallon.
och en bukett blommor.

vilken härlig natur, sa jag.
verkligen imponerande, sa frank.