jag förstår inte för det går inte

frank brukar säja att jag har älskat honom längst av barnen.
eftersom han kom först.
han vill så gärna få det bekräftat.

jag brukar säja att dagen då han föddes var den bästa dagen i mitt liv.

men så kom en till bästa dag i mitt liv.
när lilly och ingrid föddes.

i kväll tog frank upp det här igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

"men hur var det när tjejerna kom, då?" undrade han.
"det var också den lyckligaste dagen i mitt liv", svarade jag. "men jag blev också väldigt ledsen den dagen."
"varför då?" undrade frank.
jag berättade att vi fick veta att lilly kanske hade ett hjärtfel. och att hon hade det. och att hon var tvungen att laga hjärtat.

frank blev jätteförvånad. som om han inte hade en aning.
han frågade vad det var för fel.

jag blev så förvånad över hans reaktion.
lillys hjärtfel har ju följt oss sedan första dagen tjejerna kom.
ärret på hennes bröstkorg syns tydligt.
vi pratar ofta om tiden då lilly låg på sjukhus så länge.

men frank var en liten kille på den tiden.
han hade napp och blöja.
han drack varm mjölk ur vällingflaska, och kollade på postis-per på tv.

det kändes helt plötsligt alldeles för mycket.
det kändes så mycket så att jag har en klump i magen.
varför skall en liten liten människa behöva gå igenom allt det här?

hur förklarar jag för barnen det jag själv inte förstår.

hemsjukvårdsfria

hela kvällen har jag gått och sneglat på klockan som om vi gick och väntade på hemsjukvården.

men så slår det mej precis i nästa sekund att det är ju hemsjukvårdsfritt från och med i kväll.

igen.

ett tag.
förhoppningsvis ett bra tag.

bordet i vardagsrummet är avdukat. alla mediciner och sjukvårdsmaterial är undanplockat.

istället har de små ljuslyktorna hittat tillbaka. liksom fatet med ugglemotivet och en liten vas med några av rosorna som jag fick häromdagen.

fem i topp

lillys låtar topp-fem

1 pippi långstrump
2 sockerbagaren
3 räven raskar över isen
4 luciasången
5 alla andra sånger



det gör inget att pianot är ostämt



och det gör inget att det inte finns några batterier i leksaksgitarren

pausknapp

vi tog paus idag.
en välbehövlig paus tillsammans hela familjen.

vi packade en matsäck, och gav oss iväg till stugan efter morgonens medicinering och provtagning.

trots att det var mulet och lite småkyligt, var det skönt att vara ute i friska luften.

matsäcken fikade vi på inne i stugköket, där värmen var på.
vi suckade såna där suckar som man suckar när man får en liten paus.
ett litet andningshål.

barnen lekte att våningsängen var ett sjörövarskepp.
vi läste bortglömda böcker och lekte med bortglömda leksaker.

innan vi åkte hem igen gick vi en promenad i skogen alldeles runt stugknuten.

kvart i två var vi hemma igen.
klockan två kom hemsjukvården.
mera medicin.

på eftermiddagen drog molnen bort, och solen lyste från klar himmel.
vi vårfixade lite i trädgården.

och tjafsade om vem som hade gungan först.
eller hoppat längst på studsmattan, eller vems tur det var att ha den röda spaden.
eller hjälp mej upp, eller hjälp mej ner.
och vem som hade vad först.

lite kvällsmat på det, så somnade barnen gott.

jag och leif är jättetrötta efter den här intensiva pausen.
vi väntar bara på att hemsjukvården skall komma och ge lilly kvällsmedicinen.
sen är det sovdags.

provsvaren i dag talar för att lilly kan få sista dosen antibiotika i morgon kväll.
det var ju annars tänkt att hon skulle få sista dosen på fredag.

hoppas.



bara väldigt vackert



vi får lite hjälp av vår trägårdstomte



grått



utanför köksdörren

en tanke som slog mej

för fyra år sedan var det påskafton den andra april.
det var ingrids och lillys första påsk.

lilly låg på neonatalavdelningen, och hade ännu inte kommit hem från BB.

på påskaftonen fick vi inte lov att ta med frank och ingrid in på avdelningen,
utan vi fick hålla oss utomhus.
vi var tillsammans, det var viktigast.

det var två grader kallt ute, frank gungade i snöblandat regn och blåst.
lilly skrek, ingrid hostade.
vi hittade ett litet skrymsle innanför entrédörrarna, där en av oss kunde sitta med frank och ingrid,
en av oss gick tillbaka med lilly till avdelningen.

vi åkte hem, alla utom lilly.
vi målade ägg.
frank målade alla svarta.

det skulle dröja till midsommardagen tills barnen fick träffa varandra igen.
det skulle dröja så länge att frank skulle tro att lilly bara var en bild på kylskåpet.

det skulle dröja så länge att vi skulle hinna med RS virus på fyramånadersingrid, RS virus på fyramånaders och hjärtsjuk lilly, rota-virus och isolering på lilly, vattkoppor på frank, vattkoppor på femmånadersingrid, isolering för vattkoppssmittad och korttidsvaccinerad och isolerad femmånaders hjärtsjuk lilly.

en av oss hemma.
en av oss på sjukhus.

ensamstående och ändå inte.

hemma

igår bytte leif och jag plats.
han åkte till lilly på sjukhuset, jag åkte hem till frank och ingrid.
och det stora vita huset.

på bordet i köket stod blommor från någon som räknat fel på två år.
tjugo vackra rosor...

i dag blev lilly utskriven från sjukhuset, och hemsjukvården tar över medicinering och provtagningar till och med nästa fredag.

så skönt att vara tillsammans allihop!

infektionsvärdet har gått ned jättebra, och hon har klarat sej utan feber de senaste dagarna.
klockan två i eftermiddags var hemsjukvården på plats, och nu har de precis lämnats oss efter kvällsdosen av antibiotika.

klockan kvart i sex i morgon bitti ringer klockan.
då är det dags för morgondosen.

jag skall spela svårväckt.

släpper aldrig!

i en vit Volvo 242 satt en blond permanentad tjej med flufflugg och axelvaddar.
killen som körde bilen hade slitna lappade jeans, långt hår och blivit utsedd till Hälsinglands bästa basist.
han hade världens finaste ögon. och skrattrynkor.
och han la beslag på mitt hjärta.

det var den första april 1989.

jag håller hårt i hans hand.
han håller hårt i min.