vilodag

jag har precis varit ute och gått en pytteliten promenad runt kvarteret.
den första promenaden på lite mer än en vecka.
det känns helt otroligt att jag har kommit upp på benen så snabbt som jag gjort.
jag är väldigt glad över det.

det är lite vårigt i luften.
får sån lust att vara ute på tomten och kratta torra löv, beskära träd och buskar.
skura av utemöblerna, sätta tulpaner och påskliljor i lite krukor.
så typiskt att jag får inspiration just när jag inte skall hålla på med sånt där.

leif fick lite inspiration att tvätta bilen och barnens cyklar.
inte lika roligt.
men ett vårtecken.

vi har det ganska lugnt hemma i det stora vita huset.
tar igen oss lite efter veckans sjukhusbesök.

hemsjukvården kommer fortfarande hit tre gånger per dag.
i morgon bitti tar de nya prover för att kolla hennes vita värden igen.
lilly har varit utan cellgiftstabletter ett tag, och skulle helst börja med dem igen så snart som möjligt.
hon får inte ta tabletterna om värdena på de vita blodkropparna är för låga.
och så gör man en ny bedömning i morgon, om lilly behöver fortsätta att ta antibiotikan intravenöst, eller om hon istället kan ta den via sin knapp på magen.

i så fall klarar vi oss utan hemsjukvårdens hjälp.
några dagar.

när jag var liten

barnen tycker mycket om att höra berättelser från deras bebistid.
efter att vi suttit och berättat lite vad de tyckte om, vad de brukade få göra, vad de brukade äta och så där,
så brukar barnen skryta och försöka överträffa varandra.

frank skryter gärna med att han var i en massa olika länder innan tjejerna kom.

"mamma, vilka länder var det nu igen?", frågar han.
"danmark och finland", svarar jag.
"fast jag var mest i danmark, för där var jag två gånger!".

i morse berättade ingrid för oss att när hon var liten tyckte hon så mycket om lök.
med bebisröst sa hon "å, lök, gott!, sa jag när jag fick välling med lök i".
"jag tyckte väldigt mycket om lök"...
konstpaus. drömmande blick.
"...när jag var liten".

dukat bord

matbordet i vardagsrummet är återigen belamrat med diverse sjukvårdsmaterial och mediciner.
tre gånger om dagen knackar hemsjukvården på våran dörr.
vi börjar vänja oss.
och sköterskorna har lärt känna våran solstråle.

mormor åkte hem till sej för en liten stund sedan.
varje morgon har hon väckts av ingrid, ingrids tre nallar och några bra böcker.
hela dagarna har hon fejat och grejat.
och varje kväll har hon somnat så fort hon lagt ner huvudet på kudden.

nu behöver hon några dagars vila.

jag rör mej mer och mer, har fortfarande ont, äter smärtstillande tabletter, men har börjat plocka med lättare hushållssysslor.

trots att veckan började så illa, så illa, verkar det som att veckoslutet kan ge oss några trevliga dagar.

På väg hem!

Lilly och Leif är på väg hem!
Hennes infektionsvärde hade gått ned lite idag, och rodnaden hade minskat.
Så antibiotikan hon har räcker förhoppningsvis för att ta bort infektionen.
Hemsjukvården kommer hem tre gånger per dygn till och med fredag nästa vecka, och ger antibiotikan.
Så skönt!

Jag blir bättre och bättre i ben och rygg, har tagit bort en dos smärtstillande per dygn.
Men är fortfarande superförsiktig, sitter nästan inte alls, lyfter inte, böjer mej inte.

Frank och Ingrid är hemma från förskolan idag.
Ingrid har klagat på ont i örat ett par kvällar, och igår kväll hade hon ordentligt ont.
Hon fick lite Ipren, och så fick hon sova lite halvsittandes i en sacco säck.
Hon sov hela natten, men hade ont igen på morgonen när hon vaknade.
Det kändes inte bra att skicka henne till dagis, och Frank valde att vara hemma med Ingrid.

Utanför det stora vita huset faller snöblandat regn från en tjock grå himmel.
Inne i huset doftar det gott av nybakta havreflarn.
Vi får nog fira med lite goda kakor att Lilly och Leif kommer hem idag!

Krabban röd

Snälla söta omtänksamma osjälviska moster Sofia kom hem till oss i eftermiddags.
Hon tog med sej Frank till simskolan.
Och Frank lyckades ta ett märke.
Krabban röd.
Vilken lycka!

Snälla Sofia tog sedan en sväng till mataffären och fyllde på skafferi och kylskåp.

Mormor har lämnat och hämtat på förskola.
Tvättat. Dammsugit. Badat Ingrid. Diskat. Gjort allt.

Själv tar jag det lite försiktigt. Och lungt.

Imorgon får vi veta lite mer om hur det blir med hemgång och så för Lilly.
Om infektionen inte gått tillbaka mer i morgon, måste man sätta in ytterligare en antibiotika.
Den skall i så fall ges som dropp två gånger per dygn.
Och det kan inte hemsjukvården hjälpa till med, utan då blir det ytterligare tio dygn på sjukhus.

Vi hoppas så mycket att hon är bättre i morgon.
Vi längtar efter Lilly och Leif.
Och de är såklart nyfikna på att komma hem och få se krabban röd.

Längtar efter Lilly

Ingrid tycker att det bästa med min dåliga rygg är att mormor brukar sova över hos oss då.

I morse, eller om man kanske tycker att det är natt när klockan är strax före fyra, smög Ingrid in till mormor med tre nallar och en bok.
Hon lade sej bredvid mormor och ville att hon skulle läsa.
Men mormor fick henne att somna om, som tur var.

Frank vaknade också mitt i natten, och kom in och lade sej bredvid mej.
Han låg och höll i min hand, och jag tyckte det var så mysigt, så jag ville helst inte somna om.
Men det gjorde jag ändå.

Jag har fortfarande väldigt ont i benet, men jag tar mej upp ur sängen, och orkar gå och stå och fixa kaffe.
Jag äter väldigt mycket smärtstillande, men kanske kan jag börja trappa ner om några dagar.

Lilly har fått några doser intravenös antibiotika. Om man ser att Crp vänder ner, kan förhoppningsvis hemsjukvården ta över medicineringen från och med helgen.
Hon är fortfarande röd runt knappen på magen, men är lite lite bättre i dag.

Jag längtar så efter henne när hon inte är hemma.
Hennes goa goa kramar som jag får av hennes perfekta små armar.
Och jag saknar hela min perfakta lilla Lilly att krama om.

Och så Leif förstås.

Packa om

Jag förblev sängliggande hela söndagen.
Kunde omöjligt ta mej ur sängen.
Det gjorde ont ont ont i benet och ryggen, jag höll på att svimma och grät som ett barn.
Smärtlindring av alla möjliga tablettkombinationer uteblev.
Jag kunde inte ens ta mej till toaletten, och efter ett dygn blev det hela ohållbart.

Efter att jag pratat med vårdcentralen, ringde jag 112 och så fick ambulansen helt enkelt komma och hämta mej.
För att kunna bära ut mej smärtfritt, fick jag lite medicin så att jag nickade till och blev lite drogad.
På akuten fick jag ytterligare smärtlindring, blev undersökt, sov en stund.

På eftermiddagen lyckades jag ta mej upp ur sängen, och fick åka hem.
Med recept på tungt artilleri av smärtstillande mediciner.
Jag har fortfarande ont, men kan vara uppe och gå.

Leif hade packat en väska till mej i fall jag skulle behövt stanna kvar på skukhuset.
Den väskan packades ur idag.
Istället packades den med ombyten till Leif och Lilly.

För idag blev Lilly dålig och inlagd på sjukhus.
Hon är låg i sina vita värden, och har ett par nätter klagat på att hon har haft ont i magen, och pekat på knappen.
Idag var hon ilsket röd, och lite svullen runt knappen.

Hemsjukvården kom hit och tog lite prover.
Lillys Crp var lite förhöjt, så hon blev inlagd för behandling med antibiotika.

Tur att vi har världens bästa mormor som är här och lagar mat, hämtar barn, diskar, leker, pysslar, tröstar, peppar och viker tvätt.