jag står utanför en av hissarna.
jag vet inte riktigt vart jag ska.
men jag går in i hissen.
jag trycker på knappen för våning fem.
jag vet att jag trycker på femman.
ändå hamnar jag på fel våningsplan.
nu är barnen med mej i hissen.
jag tänker att det nog är barnen som tryckt på hissknapparna.
vi går ur hissen.
vi går genom korridorerna bort till en annan del av sjukhuset.
vi tar en annan hiss.
en våning ner.
hissen går diagonalt, som en linbana.
vi hamnar helt fel.
vi byter hiss, trycker på en knapp, vilken som helst.
vi hamnar utanför hjärtavdelningen.
vi frågar efter vägen.
men vi vet inte vart vi ska.
vi får gå igenom hjärtavdelningen, förbi en liten lekhörna, in i nästa avdelning.
jag känner igen många i personalen.
vi hälsar bekant på varandra.
jag har svårt att få med mej alla barnen.
de springer åt olika håll.
något av barnen har plötsligt högt crp, och måsta stanna på sjukhuset över natten.
jag måste hem och hämta lite saker, och sedan åka tillbaka till sjukhuset igen.
men det tar tid.
hissen stannar hela tiden på fel våning.
väl hemma går tiden väldigt fort.
det är kaotiskt, och det dyker hela tiden upp saker jag måste ordna meddetsamma.
inte förrän nästa morgon inser jag att jag glömt bort att åka tillbaka till mitt sjuka barn.
jag blir helt ifrån mej över att jag kunnat glömma.
jag hör hur huset börjar vakna.
jag inser att det är en dröm.
en mardröm.
som är nära bekant med verkligheten.
Hej,
SvaraRaderaen mardröm som tyvärr påminner allt för mycket om verkligheten, för dig och så många andra.
Jag heter Malin Lundin Henryson, och går sista året på gymnasiet. Tillsammans med min vän Amanda Swenninger
gör jag ett projektarbete, som ska bli en bok om barncancer, som ska säljas till förmån för barncancerfonden. Vi
har nu säkrad sponsring från ett tryckeri på 2000 exemplar, vilket gör att pengarna oavkortat kan gå till cancerforskning.
19 november skickas materialet till tryckeriet.
Boken ska dels innehålla fakta kring barncancer i allmänhet, samt specificerad information kring Leukemi och hjärntumörer,
samt information kring behandling och liknande. Dock vill vi gärna se detta som en bok där barnen själva och deras familjer
kan få uttrycka sig, med hjälp av teckningar, dikter, texter, och liknande. Jag tänkte därför fråga om ni, har något intresse
av att medverka, exempelvis med någon teckning Lilly har ritat eller liknande?
Ni får gärna höra av er om ni är intresserade, antingen via facebook, eller på mejl; aswenninger@gmail.com
Hoppas verkligen på att ni äntligen ska kunna pusta ut efter dessa sista veckor av behandling.
Med Vänliga Hälsningar
Malin
Sjukhusdrömmar har jag haft alldeles för många. Och dessa jäkla hissar upp och ner och korridorer i ett virrvarr. Aldrig hittar man rätt. Och sen går hissarna sönder och rasar i full fart mot bottenplan. Och då är det rätt skönt att vakna.
SvaraRaderaEn vecka och fem dagar. Det är inte så mycket det. Och om en vecka är det bara 5 dagar kvar. Veckan där på kan ni börja lägga detta bakom er.
Kram!
Kram. Såg en otroligt livsglad tjej i skolkatalogen, svårt att förstå vad hon och ni har gått igenom men så skönt att det snart är över.
SvaraRaderaVisst får man konstiga sjukhusdrömmar. Skönt när det bara var en dröm. Mardrömmen ni och vi har gått igenom räcker fullt ut.
SvaraRaderaSå skönt att ni snart är klara. Hoppas det fortsätter vara bra!
Kramar Cissi
Heja er i slutspurten! Sjukhusförvirringen är snart ett minne blott. Ni är kämparnas kämpar!
SvaraRadera