en rosa hjärtevärmare

ingrid plockar ur sin ryggsäck.
lite skräp, regnbyxorna, plastmappen.
någon teckning.
och en liten rosa tygbit som hon broderat.

"en duk till dej, mamma!", säjer hon och visar stolt upp sitt handarbete.
"det blev lite fel där bara".
hon pekar på ena sidan av duken där stygnen rynkat det rosa tyget.
"men det gör inget!"
så skuttar hon iväg.

jag är mitt uppe i middagsbestyr, och lägger duken på bänken i köket.
sen flyttar jag den till ett trappsteg i trappan upp till andra våningen där så mycket annat hamnar som väntar på att få en plats i det stora vita huset.
eller som skall upp till andra våningen.

ingrid kommer viftande med duken igen när det är läggdags.
jag tar hand om den, och lägger den i hyllan bland tv-spel och skylandersfigurer.
bara så länge.

men så undrar frank vem som lägger dammtrasor på hans figurer.
ingrid tar hand om sitt handarbete.
"jag lägger duken på ditt nattygs bord, mamma!", ropar ingrid och springer upp till sovrummet på vinden.

barnen sover gott.
snusar lugnt.
lilly får sin kvällsmedicin i knappen på magen.
när hon sover.
som vanligt.

jag tänder min sänglampa och skall just lägga ner min telefon på bordet bredvid min säng.
då jag får syn på den rosa broderade duken.
den ligger mitt på bordet, och alla prylar och pryttlar och böcker som samlats på bordet, är fint i ordningsställda på duken.

jag blir alldeles varm i hjärtat.
och får lite dåligt samvete för att jag inte tagit hand om den ordentligt.
att jag inte gett duken en plats på en gång.

men mest dåligt samvete får jag för att jag skulle vilja hinna vara där lite mer med ingrid.

men det är den absolut finaste duk jag någonsin fått.
och hela du, ingrid, är en riktig hjärtevärmare.