Dagarna har sprungit iväg.
De har blivit till veckor.
Det har dragit runt något virus i det stora vita huset.
Förkylda, febriga, snuviga.
Öronvärk och hosta.
Och lunginflammation på Lilly.
Och trötta trötta föräldrar.
Alla de där dagarna som har sprungit iväg, har sett nästan likadana ut.
Jag har tappat koll på veckodagar, vem som fått Alvedon, och vem det var jag skulle torka näsan på.
Helsnurrig.
Nu har Frank och Ingrid varit i skolan och förskolan igen. Ett par dagar.
Imorgon hoppas jag att även Lilly kan gå.
Det har börjat gå vattkoppor på förskolan, men vi har räknat ut att ingen kan smitta under den närmsta veckan.
Så vi låter Lilly gå några dagar.
Hon längtar verkligen dit efter att ha varit hemma några veckor igen.
Hennes värden har varit väldigt låga ett tag.
Det har varit täta kontroller och provtagningar.
Både hemma och på sjukhuset.
Imorgon bitti kommer hemsjukvården hit igen för nya blodprover.
Egentligen vill jag inte hålla på att skriva om allt sånt här trist.
Men så trist är det.
Usch, va jobbigt med en massa sånt där! Men du får skriva om allt, trist och roligt... livet! Det är din blogg, du väljer... vi läser!
SvaraRaderaHoppas solen och en stundande vår kan få virus och annat skräp att fly sin kos!
stor kram och förhoppningar om en bra dag!
Sånt är livet! Läser oavsett. Styrkekram till dig!
SvaraRaderaHm...undrar om det finns riktig styrka i såna uttryck? Att bry sig är väl en slags styrka? I så fall får du en till styrkekram!
Och, jag har min syster här i Dubai just nu, men hon åker hem på fredag. På lördag ska hon till en kompis i Alingsås. Jag ger henne en kram som hon kan slänga av på tågstationen till dig. Bara så du vet!
Maria i Dubai
Kram <3
SvaraRaderaTack för kramar! Jo, det finns styrka i omtanke! Kram tillbaka till er alla!
SvaraRadera