Ett ögonblick

Det är snart dags att äta lunch, och jag går mot fönstret vid diskbänken och tittar efter om jag ser dej.
Du har precis varit i ishallen och åkt skridskor med pappa.
Svettig av alla gånger du måste ta dej upp på benen igen, vill du stanna ute och svalka dej en stund.

Jag ser dej gå runt bland fågelbad och odlingslådor.
Allt var tills igår täckt av snö.
Men idag har snön förvandlats till små sjöar runt om i vår trädgård.
I luften yr lite duggregn.
Som emellanåt blir snöflingor.
Som emellanåt blir snöglopp.

Mitt i snögloppet står du med en kvarglömd röd liten vattenkanna.
Du går runt och vattnar.
Lite här och lite där.
Genom fönsterrutan hör jag att du nynnar och sjunger på någon sång.

Du vattnar fågelbadet.
Hämtar en större vattenkanna.
Och vattnar mer.
Tills fågelbadet är fyllt till brädden.

Du ställer ner vattenkannan bredvid dej.
Och så tar du sats.
Och hoppar jämfota i den alldeles perfekt djupa pölen.

Det plaskar ordentligt.

Jag väntar.
Låter dej hoppa ett par hopp till innan jag knackar i fönsterrutan för att fånga din uppmärksamhet.
Jag rynkar ihop ögonbrynen och skakar på huvudet.
Du förstår.
Och kliver ur pölen.

Ögonblicket är över.

Förlåt för det.

För vet du.
Du trollar fram solen för mej.

Titt som tätt.