barn och cancer

det är skärtorsdag.

jag sitter i vårdcentralens väntrum med ingrid och min mamma.
ingrid är liten. och febrig.
jag är trött.
trött ända in i benmärgen.

dagen innan fick leif åka in till sjukhuset med lilly.
hög feber och lunginflammation.
syrgas.
hon måste stanna kvar på sjukhuset.

en knapp vecka tidigare opererades jag i ryggen.
jag får inte bära. inte lyfta.
jag gör allt för att undvika.
men jag är mamma till tre små barn.

under natten har ingrid haft hög hög feber.
41 grader.
trots alvedon. och ipren.
jag har lagt våta handdukar på hennes panna.
hon har hostat och rosslat hela natten.

frank vaknade.
klockan tre på natten gav jag upp med att få honom att somna om.
han tände taklampan i sitt rum och började leka.

på förmiddagen har jag tid hos distriktssköterskan för att lägga om mitt operationssår.
jag måste dit.
för sedan är det helger och röda dagar. och så länge får inte såret vänta.

jag får en tid hos en doktor på samma vårdcentral, som skall kolla ingrid.

på morgonen går jag till förskolan och lämnar frank.
ingrid måste, trots hög feber, följa med.
hon får ta sej upp i sulkyn utan min hjälp.

på förskolan berättar jag hur snurrigt allt är.
ingrid hög feber, lilly inlagd på sjukhus, jag ensam hemma får inte lyfta, lägga om sår, vaken halva natten.
och så skrattar jag.

för att inte börja grina, antar jag.
för när lillys fröken undrar hur det är, bryter jag ihop.
och gråter och säjer att jag vet ju att det kommer bli bättre.
att det bara är nu allt har kört ihop sej,

när jag kommer hem ringer jag efter en taxi.
just när vi skall åka knackar mamma på dörren.
mamma som ställer upp i tid och otid.
som känner på sej när gränsen är nådd.

mamma tar hand om ingrid när jag blir ompysslad.
mitt sår ser fint ut.

jag sätter mej i väntrummet för att invänta ingrids tid för besök hos doktorn.

det är då jag får syn på den.
den skrämmer mej.
jag vill inte se omslaget.
tidningen.
som sätter två ord tillsammans.
två ord som aldrig borde få skrivas ihop.
någonsin.

jag vill inte tänka på det.
jag tar upp en annan tidning.
för jag vill inte veta.
och omslagsbilden vill jag bara glömma.

barn och cancer.

ingrid hade RS virus.
lilly också.
och frank somnade på köksgolvet klockan fem.

det har snart gått tre år sedan den där skärtorsdagen.

och snart två år sedan lilly insjuknade i cancer.

idag kom tidningen till vår brevlåda.

den ligger på köksbordet.
jag bläddrar fram och tillbaka.
läser om cancer och forskning.
om syskon och glädje och sorg.
om framtid och hopp.

och om den tomma stolen.