torsdag 16 februari 2012

Dagen när Lilly blev rufsig i håret

Lilly sitter bredvid mej och kramas och busar.
Vi skrattar.
Jag tittar på Lilly och ser att hennes hår är rufsigt.
Jag stannar upp.
Lycklig inser jag att håret vuxit ut så pass att det kan behöva kammas lite.

Det bubblar i mej.
Det känns friskt.
För en kort kort stund känns det friskt.
Och jag låter bli att tänka på något annat den stunden.

Det känns mer och mer avlägset att tänka att det inte skulle gå vägen.
Det känns svårare och svårare att tänka "tänk om...".

Det som i början kändes som en dödsdom har sakta förvandlats.
Men jag vet inte riktigt till vad.
En dom.
En sjuk dom.

Att se håret växa ut är som att se livet återvända.
Att se att hon orkar mer och kan äta och springa och leka och busa.

Så emellanåt kommer de där dagarna när orken inte finns där.
När maten inte smakar och när det bara är jobbigt med spring och bus.

Då slår rädslan hårt i bröstet.
Och huvudet tänker tankar fortare än jag hinner hindra dem.

Men i dag är dagen då Lilly blev rufsig i håret.

10 kommentarer:

  1. Va härligt! att dagen, idag blev en sådan dag! Självklart kommer de där dagarna, men de kommer väl mer sällan nu? Och då blir de kanske större just när de dyker upp, men de kommer att försvinna lika fort igen, utan lika djupa spår som förr! tycker nästan att dagen idag borde vara flaggdag! ja, jag firar iallafall, tar en liten extra bit mörk choklad!

    stor kram!

    SvaraRadera
  2. Jag firar också för er! Och i morgon ska jag rufsa mina barns hår, av tacksamhet.
    Krams!

    SvaraRadera
  3. Mer hårrufs åt folket!!!!! kram

    SvaraRadera
  4. Åh, vad härligt! Hårrufsardagen - den kanske vi borde införa som förnyelse på t ex Rosa Bandet??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev i alla fall lillys hårrufsardag!

      Radera
    2. Som vanligt så träffar dina inlägg direkt, som en åsnespark i mellangärdet. Jag har följt din blogg länge nu, smugit in så gott som varje dag, utan att lämna spår. För att ibland bli rörd till tårar, ibland med ett vemodigt leende på läpparna men aldrig oberörd. Många gånger har jag gått raka vägen in till mina - friska - barn efteråt och kramat dom i ren tacksamhet över att dom- och jag- finns till. Fortsätt röra och beröra, så väntar jag med spänning på Dagen då Lilly flätade håret...

      Radera
    3. Den dagen ser jag fram emot.
      Kram

      Radera