Våran kämpe

Lilly vill gärna titta på film på vår gamla bärbara dator.
Den har blivit stationär på köksgolvet.
Ikväll när filmen var slut, började jag bläddra lite bland gamla foton som fortfarande ligger sparade i datorn.
Lilly älskar att titta på foton, Ingrid slog sej ned bredvid oss.

Nybliven mamma på barnvagnspromenad.
Franks ljusa lockar.
Helsingforsresan med liten Frank.
Och trött mamma som ännu inte visste att bebisen i magen var två.
Min stora tvillingmage i profil.
Glada miner.
Nyfödda små tjejer.
Lillys sneda ögon.
Ingrids rynkiga näsa.
Doktorn som undersöker Lilly.
Leif med hårnät.
Jag med glad mun.
Men orolig i hela kroppen.
Lilly i dockklänningen.
Julafton utan tjejerna.
Operationsbilderna.
Syrgas.
Svullen.
Blek liten Lilly.
Lilly på sjukhus.
Ingrid som växer.
Kinder som köttbullar.
Frank utklädd till polis.
Frank äter bulle.
Lilly på sjukhus.
Ingrid kryper.
Lilly på sjukhus.
Ronald mc Donald hus.
Lilly på sjukhus.
Alla hemma.
Alla barn badar i badkaret.

Jag tittar på bilden.
Lilly ser så frisk ut på bilden.
Nyss hemkommen från sin andra hjärtoperation, kan hon bada med sina syskon.
Plaska och leka med hjälp av mamma eller pappa.
Ingen knapp på magen.
Ingen cvk som skall plastas in.
Bara ärr från hjärtoperationerna.

Frågor som är helt omöjliga att formulera snurrar runt i huvudet.
Lika omöjliga att formulera som att få ett svar.

Här låter vi inget förfaras

När vi bakat ut hälften av pepparkaksdegen, och jag suckat en stund över den del som återstod, tog latmasken över.

Latmasken formade degen till två rullar.
Sedan rullade hon rullarna i mandelspån, och plastade in och lade i kylskåp.
Hon skar därefter rullarna i skivor, och gräddade i ugn.

De kakorna blev absolut inte sådär knapriga och goda som de kakor min mamma brukar baka.
De såg mer ut som bruna pyttesmå mandelkubbar.

Misslyckat, tänkte jag, men stoppade ändå ner i burkar.
Bara för att jag inte riktigt ville erkänna mitt misslyckande.

Jag har provsmakat idag.
Några gånger.
Den där latmasken var inte så dum, ändå.

Jag har fått för mej att jag skall prova att lägga en skiva brieost och en klick fikonmarmelad på latmaskens pepparkaka imorgon.

Kan nog bli jättegott.
Och snyggt.
För de ser inte så tokiga ut ändå.

bakglädje

pepparkakorna blir alldeles för pösiga.
och lite mjuka.
när hälften av degen blivit till figurer som tomtar, pippi långstrump, stjärnor, hjärtan och bockar, suckar jag.

är trött i armarna efter allt kavlande.
golvet är vitpudrat av mjöl.
plåtar, bakplåtspapper och pepparkaksformar huller om buller.

barnen har fått för sej att den lilla bakformen som föreställer ett svärd, är den bästa bakformen.
för då får man jättejättemånga pepparkakor av den lilla degklumpen.

så tittar jag på de där tre som slåss om den lilla bakformen.
och känner mej så lycklig.
för att vi får vara där i köket.
hela familjen.
och kavla och tjata och mjöla och bråka om vem som hade svärdet.

goda pepparkakor behöver man inte kunna baka själv.
men lycka går inte att köpa för pengar.

Litet storbak

Lite fram och tillbaka-dag idag igen.
Lämna och hämta i omgångar.
Lilly var på förskolan i knappt två timmar.

På eftermiddagen hade barnen kompisar hemma.
Jag bakade lussebullar med hjälp av systrarna voltaires kokbok.
Och lite frallor till morgondagens besök.
Och chokladbollar när jag ändå var i farten.

Jag lade fram alla chokladbollar på ett fat och ställde fram på bordet.
Utan att behvöva tjata en endaste gång, satt helt plötsligt ett helt gäng och länsade fatet.
Swusch!
Tomt!

Men frysen är härligt full!

Torsdagshjälpen

Torsdagar är en dag då vi bara går fram och tillbaka.

Varannan timma lämna på förskola och skola.
Varannan timma hämta på förskola och skola.
Varannan timma gå på simskola.

Och sen är klockan sju.

Tur att barnen har en riktig poppiskusin som kommer och hälsar på oss på torsdagarna.
Han är världens bästa lekkompis och barnvakt man kan tänka sej!
De står och väntar och tittar ut genom fönstret tills han kommer.

Tretton år och proffs på tv-spel.
Kan allt om Star Wars och Harry Potter.
Bey Blade och allt annat som räknas.

Han underlättar våra torsdagar.

Vi löser det mesta

I dag stod Lilly framför spegeln och vred sej åt sidan för att se över axeln.
Och så sa hon någonting.
"Va sa du?" undrade jag.
"Mosso-ake-måte-in-å-lonsmojin", svarade Lilly.

"Eh... Va sa du?" undrade jag igen.
Och igen.
Och igen.
Samma svar hela tiden.

"Jag förstår inte", sa jag.
"Som Kalson", sa Lilly. "Mosso-ake-måte-in-å-lonsmojin!"

Som Karlsson, ja!
"Motorn hackar. Jag måste in på rundsmörjning".

Bara en mor knäcker en sådan nöt.

oroa och roa

jag höll lilly hemma från förskolan i dag.
lite för säkerhets skull.
men flickan med myggbetten var tillbaka i dag igen, så nu kan vi blåsa faran över.
för denna gång.

vi har haft mysigt här hemma.
läst om totte när han badar, om emma som är tvärtemot, kikat på teckensång med ika, gått ut i soliga höstvädret.
som egentligen skulle kunna vara vinterväder.

och vi har lekt kurragömma.
kurragömma är en av lillys favoritlekar.
vi turas om att räkna och att gömma oss.

"ett, tå, fem, hu, åtta, tie, evla, toll, fenton, sugo, nu kommer jaaaa!".
och så går hon runt och letar efter mej.
"hittad!" ropar hon när hon ser mej.
hon skrattar och ropar "min tur!".

och så gömmer hon sej på samma ställe där hon hittade mej.
för säkerhets skull brukar hon hjälpa till med lite räkning.
och skrattar ännu mer när jag ropar att jag hittat henne.

ja, så där kan vi hålla på ett tag.

men så är vi rätt trötta när dagen är slut.