Håller andan andas ut och håller andan igen

Än så länge mår vi bra.
Lilly vaknade först av alla i morse.
Pigg och glad.
Vi kunde andas ut för en stund.

Strax innan vi skulle packa ihop oss och gå till förskolan, ringde en av fröknarna.
Det var ännu ett eventuellt fall av vattkoppor.
Så det fick bli ännu en dag hemma.
Det verkar iallafall som om Lilly inte har hunnit bli smittad.

Franks doktor ringde angående proverna som togs i fredags.
Alla svar som kommit såg bra ut.
Vi väntar fortfarande svar på några prover.
Vi skall öka medicindoseringen om han fortsätter att ha besvär i slutet av veckan.

I dag sa Lilly för allra första gången:
"jag är jättehungrig".

Inom mej blev det alldeles varmt.
Så fantastiskt att få höra just de orden. Från Lilly.

Så jag gräddade pannkakor till middag.
Eftersom Lilly var jättehungrig.
Och eftersom jag inte visste att Frank och Ingrid fått det till mellanmål på skolan.
Och inte heller att Frank dessutom skulle ha ätit pannkakor ytterligare en gång hemma hos kompisen.

Så idag har vi ätit pannkakor.
Mer eller mindre.

Varning varning!

Det blev ingen förskola för Lilly idag.
I stället har vi stannat hemma och försökt roa oss så gott vi kunnat.
Lilly har varit väldigt trött idag.
Sov middag ganska tidigt, och somnade först av alla ikväll.

Det är vid såna tillfällen det ringer en liten varningsklocka.

Bli inte sjuk nu, Lilly!

Första advent

Vi tände första ljuset i adventsljusstaken.
Kiv och bråk om vem som skulle få välja lussebulle först.
Sedan kiv om vem som skulle få den största.
Och sedan kiv om vem som fick den största.

Vi hotade med att blåsa ut ljuset om de inte slutade kivas omedelbart.

Sedan pratade vi om hur många ljus och veckor det är kvar till jul.

När vi blåste ut ljuset var lussebullarna och kivet slut.
Kvar låg en ensam liten pepparkaka.

Vi åkte från ett fikabord till ett annat.
Femtonårig kusin firade födelsedag, och bjöd till kalas.

Väl hemma var det redan läggdags.
Stormen tjöt utanför det stora vita huset, och regnet piskade mot fönsterrutorna.
Det tog en extra stund för barnen att somna.

För mej kommer det nog ta en extra kort stund.
Hoppas jag.

Kan inte låta bli

Vi skall göra ett par ärenden på stan.
Leif och Lilly har gått i förväg.

Jag, Frank och Ingrid går längs gångbanan.
Jag går längst in mot mitten.
Ytterst går Ingrid, och i mitten Frank.
Vi håller varandra i handen, alla tre.

Jag tittar på mina barn.

"Har jag sagt att jag älskar er idag?", frågar jag.
"Jaa", säjer båda.

Så säjer jag det säkert hundra gånger till.
.

Klistermärkeströst

Jag håller inte balansen.

Jag vill börja gråta när Frank blir stucken i armarna.
Han sitter i mitt knä i provtagningsstolen.
Frank vill vara duktig.
Jag har mutat med plastsoldaterna som han önskar sej.

Nu ser jag på honom att han är rädd.
Han vill inte.
Han spänner sej. Och då kommer det inget blod.

Det räcker inte till alla rör som skall fyllas.
Sköterskan vill sticka i fingret.
Då börjar Frank gråta.

Han säjer att han har ont i magen.
Sköterskan gör i stället ett försök i andra armvecket.
Hon lyckas få ut lite, kanske och förhoppningsvis räcker det.

Efteråt får Frank lägga sej ner och vila.
Med kudde och filt.

Och tårarna rinner.
Och näsan.
Och han gråter. För att det gjorde ont.
Och för att det var obehagligt, och för att han var rädd.

Många många gånger önskar jag att jag kunde byta plats med mina barn.

Ingenting blev som det var tänkt idag

Av städningen blev inte ens hälften gjort.
Handlat blev det inte.
Maten blev ett hopkok.
Tvättmaskinen användes inte så flitigt som den skulle.
Simskolan struntade vi i.

Frank vaknade imorse och hade ont i händerna och fötterna.
Han har haft ganska ont de senaste två veckorna, och har fått smärtstillande och inflammationshämmande medicin.
I morgon skall han till doktorn för att ännu en gång ta lite prover.

Han har mått bra under så lång tid nu, så vi trodde nästan att hans besvär hade försvunnit.

Vi tror nog inte att vi får så mycket mer klarhet i varför han har ont.
De doktorer vi träffat har alla varit inne på att besvären kommer från lederna, men provsvaren har inte visat på något sådant.
Det tär lite att inte veta.
Och samtidigt har vi svårt att hålla fokus.
Det tröttar.

Så går jag runt och är trött hela dagarna.
Och på kvällen när jag lägger huvudet på kudden kan jag inte somna.

En gårdagens. Kall, tack.

Lilly har haft hosta och snuva, till och från, hela hösten.
Lite skrälligare hosta och mer rinn i näsan idag.

Man har nyligen börjat ge antibiotika i förebyggande syfte under hela den delen av behandlingen som Lilly nu genomgår.

Vi hämtade ut medicinen i går, och från och med i morgon kommer hon påbörja antibiotikan.
Morgon och kväll, torsdag och fredag.

Förhoppningsvis slutar näsan rinna.

Lillys värden ligger bra även denna vecka.
Ingen förändring i doseringen.

Hon äter lite via munnen, men i huvudsak får hon sondnäring i knappen på magen.
I dag har hon till exempel ätit kalla pannbiffar, kokt äggvita, kalla makaroner och knäckebröd.
Och vaniljyoghurt.

Maten jag lagade idag ville hon inte smaka.
Förmodligen önskar hon dagens mat imorgon.
Kall.