Sportlov utan sport

Barnen fick lite sportlovsledigt idag.
Hemsjukvården skulle ta lite prover på Lilly.
Ingrid var lite förkyld.
Och Frank var mest lite hemmakär.

Imorgon får Frank och Ingrid gå till fritids och förskola igen.
Lilly får stanna hemma med mej.
Hennes värden hade sjunkit, så doktorn ville att hon skulle ha medicinuppehåll.
Det blir ny provtagning på onsdag.

På eftermiddagen hade vi bio i vardagsrummet.
Spidermanmuggar fyllda med popcorn.
Förutom till Ingrid, som ville ha flingor i sin mugg.
Och förutom Lilly som också ville ha flingor, men hällde ut dem istället för att äta upp dem.

Ingrid gjorde biljetter, och skrev "KARSTO" så att man skulle fatta att det var "CARS 2" som visades.

När flingorna var utspridda i soffan och det inte längre var roligt att se "KARSTO" ståendes på huvud i smulorna, gick tjejerna upp till övervåningen och kollade på nån Emilfilm.

En liten stund hade Frank och Ingrid sportlov ute också.
De hann springa ut i snön i fem minuter innan någon tappade sin stövel. Och världen höll på gå i kras.
Då var det dags att gå in igen.

Lite nytta har vi gjort också.
Några av bullarna har vi lyckats trolla bort.
I samband med elvakaffet.

Fantastiskt smart, eller hur.

Usch, vad äckligt.

Det är så jobbigt att man måste stå ut med lukten av nybakade kanelbullar.
Det stinker i hela vårt stora vita hus.

En hel hög med stora, varma, nygräddade, äckliga kanelbullar.

Nu måste vi verkligen försöka göra oss av med dom på något vis.

Usch.

Femte på två månader

Det är spännande med födelsedagar.
Att vänta och vänta och längta.

I våran familj spelar det inte så stor roll vems födelsedag det är.
Om det inte är ens egen, förstås.
Den dagen är allra viktigast.

Om man är barn i våran familj, så kvittar det vem som fyller år.
Man får paket på varandras födelsedagar.

Om man är barn.

Men är man vuxen får man bara paket på sin egen födelsedag.
Så frågan är vem som väntar mest.

Idag väckte vi Leif med skönsång och paket.
Och bjöd på chokladtårta med något för få ljus i.

Nu har vi alla fyllt för en tid framöver.

Grattis på födelsedagen, Leif!

barn och cancer

det är skärtorsdag.

jag sitter i vårdcentralens väntrum med ingrid och min mamma.
ingrid är liten. och febrig.
jag är trött.
trött ända in i benmärgen.

dagen innan fick leif åka in till sjukhuset med lilly.
hög feber och lunginflammation.
syrgas.
hon måste stanna kvar på sjukhuset.

en knapp vecka tidigare opererades jag i ryggen.
jag får inte bära. inte lyfta.
jag gör allt för att undvika.
men jag är mamma till tre små barn.

under natten har ingrid haft hög hög feber.
41 grader.
trots alvedon. och ipren.
jag har lagt våta handdukar på hennes panna.
hon har hostat och rosslat hela natten.

frank vaknade.
klockan tre på natten gav jag upp med att få honom att somna om.
han tände taklampan i sitt rum och började leka.

på förmiddagen har jag tid hos distriktssköterskan för att lägga om mitt operationssår.
jag måste dit.
för sedan är det helger och röda dagar. och så länge får inte såret vänta.

jag får en tid hos en doktor på samma vårdcentral, som skall kolla ingrid.

på morgonen går jag till förskolan och lämnar frank.
ingrid måste, trots hög feber, följa med.
hon får ta sej upp i sulkyn utan min hjälp.

på förskolan berättar jag hur snurrigt allt är.
ingrid hög feber, lilly inlagd på sjukhus, jag ensam hemma får inte lyfta, lägga om sår, vaken halva natten.
och så skrattar jag.

för att inte börja grina, antar jag.
för när lillys fröken undrar hur det är, bryter jag ihop.
och gråter och säjer att jag vet ju att det kommer bli bättre.
att det bara är nu allt har kört ihop sej,

när jag kommer hem ringer jag efter en taxi.
just när vi skall åka knackar mamma på dörren.
mamma som ställer upp i tid och otid.
som känner på sej när gränsen är nådd.

mamma tar hand om ingrid när jag blir ompysslad.
mitt sår ser fint ut.

jag sätter mej i väntrummet för att invänta ingrids tid för besök hos doktorn.

det är då jag får syn på den.
den skrämmer mej.
jag vill inte se omslaget.
tidningen.
som sätter två ord tillsammans.
två ord som aldrig borde få skrivas ihop.
någonsin.

jag vill inte tänka på det.
jag tar upp en annan tidning.
för jag vill inte veta.
och omslagsbilden vill jag bara glömma.

barn och cancer.

ingrid hade RS virus.
lilly också.
och frank somnade på köksgolvet klockan fem.

det har snart gått tre år sedan den där skärtorsdagen.

och snart två år sedan lilly insjuknade i cancer.

idag kom tidningen till vår brevlåda.

den ligger på köksbordet.
jag bläddrar fram och tillbaka.
läser om cancer och forskning.
om syskon och glädje och sorg.
om framtid och hopp.

och om den tomma stolen.

Ditt och datt

Dagarna och veckorna rullar på.
Lilly mår ganska okej.
Vi mår ganska okej.
Men det behövs så lite motgång för att det skall kännas alldeles för mycket.

Lilly har orkat vara på förskolan både igår och idag.
Fast jag fick lirka bra länge med henne innan vi kom iväg imorse.

Leif lyckades stryka yttepyttelite vit färg på väggarna på vinden ikväll.
Det gör inte så mycket om det går framåt i sakta mak.

Jag sorterade ut lite inredningstidningar ur de där högarna som har stått orörda ett tag.
Tidningar med inredningar och fixastilen-tips från 1996 slängde jag.
Och en hel papperskasse med luftiga, sköna hem från nittiotalet och tjugohundratalet fick lämna min hylla.
Den som spar han har. Mycket att slänga så småningom.

Imorgon är Lilly ledig från förskolan.

Då skall vi ha en mysig dag, har vi bestämt.

Världens lyckligaste mamma

När jag somnar ikväll, är det sju årsedan jag för första gången somnade som världens lyckligaste mamma.
Den kvällen hade mitt liv plötsligt förändrats.
På en dag.
För all tid.

Jag är så glad att jag fick bli mamma till dej, Frank!
Du är en underbar liten kille!

Grattis på sjuårsdagen!

Sjuårskalas

Det stora vita huset är högkvarter för spioner och agenter.
Iklädda solglasögon och sin egen skugga anländer de en efter en.
Sjutton barn med siktet inställt.

Spring i benen.
Runt, runt, runt.
Trasiga vattenpistoler, plastiga svärd.
Lösenord och spännande glassbomb.

Skurkar smyger omkring.
Presenterna försvinner mystiskt.
Ledtrådar.
Agenterna är smarta.
De stulna presenterna återfinns.
Uppdrag utfört.

Efter två timmars spioneri är det dags att lämna högkvarteret.
Alla spioner får med sej varsin dynamit.
Fast den är inte riktig.
På varningsettiketten finns information om tandborstning.
För dynamiten är inget annat än kalasgodis.

Kvar i det stora vita huset finns tydliga spår av agenternas framfart.
Slagfältet röjs undan.

M är trött.