vardagslängtan

lilly har varit hemma i snart 4 veckor, men varit på sjukhuset varannan dag för provtagningar och behandlingar.
sommaren har blivit som den blivit, efter cancerförutsättningar.
på badstranden har vi hållit oss i skuggan, turats om att underhålla lilly som inte fått bada med sin cvk, och såren som inte vill läka. när vi besökt shoppingmål (vid två tillfällen) har en av oss fått hålla till på lekparker i närheten (lilly har legat så lågt i sina värden, och har nästintill inget immunförsvar, så hon har inte fått följa med in i lokaler med mycket folk). så har vi gjort när vi gjort saker tillsammans. annars har vi mest delat på oss hela tiden.
frank och ingrid har längtat så till förskolan. nu har de äntligen börjat. jag tycker att det känns lite vemodigt. att de börjar och inte lilly. att sommaren på en gång känns slut. att barnen helt plötsligt har blivit stora barn, det märks på alla nya små barn som skolas in.
vi längtar väl efter en vardag allihop.
en helt vanlig vardag, utan rädsla, cellgift, mardrömmar.
bara tvättstuga, folktandvård och kokt potatis.