utflykt

det blev en mysig utflykt till marstrand idag.

vi åt mat på kajen tillsammans med solbränt båtfolk och matglada måsar.
och köpte glass på berghs konditori.

vi promenerade bort till båtellet.
jag vet inte om det heter så längre.
men den sommaren när jag jobbade där hette det så.
den sommaren när jag jobbade där tjänade jag tjugotvå kronor per timma.

vi gick upp för den branta backen till carlstens fästning.
barnen var faschinerade över kanonerna runt om på murarna.
och över den enorma silverpoppeln nedanför backen.
vi räknade ut att den snart är hundrafemtio år.

lilly tyckte inte om att åka färja.
tur att det inte tog så mycket längre än ett par minuter.

i bilen på vägen hem somnade tjejerna.
men ett litet stopp hos mormor fick dem att piggna till.

ett par glassar och några kramar senare åkte vi hem.
trötta, solkyssta och inspirerade av alla gamla vackra trädgårdar på ön.

rädd

häromdagen sa frank att han önskade att man aldrig behövde dö.
han ville uppfinna en dryck som gjorde att om man drack av den skulle man leva för alltid.
i så fall ville han att alla i våran familj skulle dricka av den.

idag frågade han om man blir begravd med sina glasögon om man har glasögon när man lever.

han frågar lite då och då hur länge man kan leva.
hur gammal man kan bli.

jag svarar att jag också vill att det skall finnas en sådan dryck.
jag svarar att glasögonen får man lämna kvar.
jag svarar att det är lite olika hur gammal man blir.

jag tittar på honom.
och jag undrar vad han tänker på.

vad han egentligen tänker på.

mardröm

sakta sakta börjar livet förändras.
så sakta att förändringen knappt är märkbar.
märkbar blir den först vid jämförelse med livet för längesedan.

två år är längesedan.
ett år är längesedan.

för mindre än ett år sedan tappade lilly ännu en gång sitt hår.

nu måste hon ha luggen samlad i en liten tofs mitt uppe på huvudet.
annars får hon luggen i ögonen.

väskan med sjukvårdsprylar till cvk:n står orörd i källaren.
lilly kan bada obehindrat.
cvk:n är borta.
och nästan minnet av den.

lilly springer, leker, hoppar jämfota, skriker, skrattar, sjunger.
hon har tagit vid där allt tidigare tog paus.

och jag vill inte veta av cancer.
jag vill inte veta att det finns.

vill inte att det skall finnas.

jag vill aldrig någonsin mer veta av den mardrömmen.

helg i hälsingland

hällregn.
fastrar och farbröder och kusiner.
men framförallt farmor.
gult hus.
sova över och en massa packning.
glada barn.
sena kvällar.
peka ut husen där vi bott.
peka ut jobbet där jag jobbat.
och fika på favoritfiket.
lång resa och trista väskor att packa upp.

lyckliga bilder

i dag bjuder jag på lite bilder från vår underbara stuga.

en 70-talsdröm på naturtomt.

stengärdsgård, blåbärsris och vildkaprifol.

fågelkvitter och en och annan fluga.

lycka

vi har varit i stugan några dagar.
vårt paradis.
vi är så glada för den lilla sjuttiotalsstugan.

när lilly var bebis och hjärtsjuk, och låg på sjukhus sådär länge och väntade på operation, hade vi stugan som målbild.
fast att vi inte ens visste om den då.
vi kunde se stuga, och omgivningar med blåbärsris.
och en ljushårig liten lilly springa runt i blöja och gummistövlar.

nu är vi där.
lillys ljusa hår står åt alla håll.
hennes gummistövlar hamnar på fel fot i hennes iver att hinna ut samtidigt som frank och ingrid.
"vänta på oss!", ropar hon.

munnen och ansiktet är smutsigt.
bandaget på tummen är smutsigt.

det är en enorm lycka.